Tidshantering har blivit ett alltmer tillämpat koncept inom företagsvärlden, vanligen i syfte att förmå anställda och arbetsplatser att lägga upp sin tid mer effektivt. Begreppet härstammar ursprungligen från studier av beteenden hos framgångsrika chefer, vilka sammanställdes och populariserades genom ett antal ledarskapsböcker vid mitten på förra seklet. Tidshantering har sedan dess antagits ha en positiv inverkan på alltifrån upplevelsen av stress till högre tillfredsställelse och produktivitet. Forskning på området har emellertid länge saknats, och senare fynd tycks peka på att tidshantering har sina begränsningar och inte alltid är något vi kan påverka.
Wendelien van Eerde, lektor i organisationspsykologi vid Universiteit van Amsterdam i Holland, har studerat effekterna av tidshantering genom att gå igenom en stor mängd studier i ämnet. Resultatet indikerar att det finns en rad brister med själva konceptet tidshantering, samtidigt som dess fördelar ofta överdrivs i litteraturen. Framförallt betonas det att långtifrån alla har förutsättningarna som krävs för att kunna tillämpa de strategier som rekommenderas, till exempel huruvida en anställd faktiskt kan sätta sin egen agenda, liksom om tidshantering är något som uppmuntras eller motarbetas i det klimat som förekommer på en arbetsplats.
Utgångspunkten vid tidshantering, att bli mer medveten om och disponera sin tid bättre, kan dock ha en god effekt på upplevelsen av stress och känslan av kontroll. Wendelien van Eerde beskriver att personen ofta blir bättre på att urskilja när den spenderar tid på sådant som är irrelevant, så att det blir enklare att ägna sig åt det som är mer angeläget. Detta verkar förbättra de anställdas välmående, men däremot finns det lite som talar för att det ökar individens produktivitet. Vinsten med tidshantering tycks således inte handla om att få människor att göra mer, utan snarare att få dem att må bättre under tiden som de är på jobbet.
Wendelien van Eerde förklarar också att tidshantering som koncept har genomgått en omvandling i takt med att arbetsklimatet håller på att förändras. Numera handlar tidshantering mindre om att efterlikna framgångsrika chefer, och mer om att lyckas hantera ett intensivt och gränslöst flöde av information. Distraktioner i arbetet och kravet på att ständigt vara uppkopplad har blivit det största hotet mot att kunna jobba ostört. Tidshantering har med andra ord kommit att bli allt viktigare för att få uppgifter gjorda och minska upplevelsen av stress, något som Wendelien van Eerde menar att alltfler arbetsgivare bör beakta istället för att förespråka ökad effektivitet.
Akademisk referens: van Eerde (2003). Procrastination and time management training. The Journal of Psychology, 137(5), 421-434.
Hofmann, W., Baumeister, R. F., Förster, G., & Vohs, K. D. (2012). Everyday temptations: An experience sampling study of desire, conflict, and self-control. Journal of Personality and Social Psychology, 102(6), 1318-1335.
