Stressrelaterade besvär är ett växande samhällsproblem som kan bestå av alltifrån sömnproblem och kroppslig värk till sviktande minne. Om det går riktigt långt kan den drabbade hamna i en utmattningsdepression, eller utbrändhet som det ofta kallas till vardags, något som orsakar mycket lidande och kan ta lång tid att återhämta sig ifrån. I boken “Sjukt stressad!” utgiven av Psykologiguiden berättar Anna Bennich Karlstedt, leg. psykolog, om en av vår tids vanligaste former av psykisk ohälsa – vilka varningssignaler man bör vara uppmärksam på, samt hur man kan gå tillväga för att hantera stress på ett bättre sätt i vardagen. Psykologifabriken ville veta mer i ämnet och tog kontakt med Anna Bennich Karlstedt.
“Sjukt stressad” är titeln på den bok om stress som du precis har gett ut tillsammans med Psykologiguiden – hur kommer det sig att du valde att skriva om just detta ämne?
Jag har länge tänkt att jag borde ha en liten bok att ta med mig då jag föreläser, det är ju fortfarande efter alla år den just föreläsningen om stresshantering som bokas allra mest. Då kunde jag lämna ut själva föreläsningen i skriftlig form – för att deltagarna lättare ska kunna påminna sig och jobba vidare med det de lärt sig. Jag kunde också ha med fler tekniker och metoder i boken, allt det som jag inte hinner med att beskriva under ett föredrag. På förra årets bokmässa jobbade jag dessutom i Psykologiguidens monter och höll ett kortare föredrag i ämnet och det kom så himla mycket folk. Eftersom intresset för ämnet var så stort så kom Psykologiguiden med idén att ge ut en handbok och det var precis den lilla push jag behövde för att sätta igång.
Har stress blivit ett större problem idag än vad det var innan millenieskiftet?
Det verkar så, om man ser till sjukskrivningarna så har antalet psykiska sjukdomar ökat de senaste åren. Idag motsvarar de 40% av sjukfallen och de är inte sällan relaterade till stress på olika sätt.
Vilka människor tycks vara värst drabbade av stressbesvär?
Först skall sägas att ingen människa är helt immun. Även om det finns skillnader i hur mycket vi orkar spinna runt så klarar ingen människa hur mycket påfrestning som helst, inte om all återhämtning ryker. Det är ju just den långvariga, kroniska stressen och bristen på återhämtning som gör oss sjuka till slut. Därför kan alla drabbas. Sen finns det förstås flera riskfaktorer, till exempel biologiska och psykologiska. Kvinnor drabbas i högre grad idag och man kan i studier se att deras stresshormoner i blodet ökar efter arbetsdagen när de kommer hem, medan mäns sjunker vid samma tillfälle – som istället har ett högre påslag generellt under eftermiddagen, på arbetet. Vi har en bit kvar vad gäller jämställdheten även i Sverige, åtminstone när vi får barn. Där klämmer skon en smula. Sen handlar det om socialt nätverk, möjligheter att påverka sin situation, hur arbetssituationen ser ut, andra eventuella sjukdomar och privilegier av olika slag som avgör hur mycket vi klarar av innan vi blir sjuka. Men någon sa ”man måste brinna för att bli utbränd” – det handlar alltså inte om lathet. Utan om ett engagemang som går i spinn, oförmåga att sätta egna gränser eller liten möjlighet att ordna sin tillvaro så att den så viktiga återhämtningen är möjlig.
Vilket ansvar har arbetsgivare för att motverka stress på jobbet?
Ett stort ansvar. I Arbetsmiljölagen står beskrivet att arbetsgivaren har ett långtgående ansvar att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete med avsikten att främja hälsa och motverka ohälsa på arbetsplatsen. Arbetsgivaren har också ett stort ansvar när det kommer till rehabilitering av personer som blivit sjuka.
Vad bör man tänka på som enskild individ för att undvika att bli alltför stressad i vardagen?
Oftast handlar det ju om att stanna upp, tycker jag. Alla jag träffar som har blivit alldeles utmattade, som inte längre sover, och som känner sig nedstämda och orkeslösa beskriver ju att de har känt av en för hög press länge. De har också tänkt ”nu orkar jag snart inte mer” men sen har de ändå fortsatt på samma varvtal utan att göra någon förändring. Det blir i högre grad situationen och inte jag som individ som avgör hur länge det håller – kanske lugnar det faktiskt ner sig på jobbet efter nästa deadline eller att mamma som har varit sjuk till slut blir frisk. Det är inte så tryggt. Så, att börja registrera problemsituationer och hur jag agerar i olika situationer för att få en bild av läget är viktigt – kan jag säga nej, hur sover jag, när återhämtade jag mig senast? Därefter behöver man se efter vilka förändringar som behöver göras – stora, kanske är det faktiskt nödvändigt att byta jobb eller ta mig ur en destruktiv relation, eller små. En viktig sak är att fokusera på återhämtning, att få in mer av det i sin vardag. Det handlar inte om att man måste börja gå på yoga tre gånger i veckan som tar två timmar varje gång och som inte blir av, utan oftast räcker det med lite mindre beteendeförändringar, men att få in det flera gånger under samma dag. Till exempel gå av bussen en station innan jag är framme och gå, ta ett par minipauser under dagen och byt miljö, försök äta långsamt när du väl är på lunch, försök upptäcka när du försöker spara tid trots att du just nu inte behöver, ha mobilfri tid någon timme eller två under kvällen och så vidare. Dessa saker kan vara stressande inledningsvis men det ger med sig med lite träning.
Hur ser det ut för din egen del – blir du någonsin stressad och vad gör du i sådana fall åt det?
När jag skrev stressboken, med lite för tight deadline och utan att något annat i den redan ganska välfyllda vardagen plockades bort, sa min ena dotter: ”Mamma, om du ska vara så här stressad när du skriver stressböcker så får du inte skriva en till!”. Vi skrattade lite just då, men det låg ju något i det hon sa…självklart blir jag stressad! Jag vet inte heller om jag alltid hanterar det enligt mina egna smarta tips och tekniker. Det är också något jag försöker trycka lite på i boken, det handlar inte om att få till en perfekt vardag och leva sunt och lyckligt alla dagar i livet, för det går inte. Perfekt finns inte och det blir en stress i sig att försöka eftersträva ett sådant sätt att leva – man kan bli galen på alla carpe diem-budskap som basuneras ut. Däremot, jag vill tro att jag snabbt känner igen när det blir för mycket för mig. Och det faktum att jag har instruerat, tränat och jobbat så mycket med dessa tekniker ihop med klienter genom åren har nog gjort att jag också fått träning, för vissa saker gör jag ju. Jag har även sett om och om igen att det fungerar och det ökar motivationen även när det är motigt.
Boken “Sjukt stressad” av Anna Bennich Karlstedt är utgiven av Psykologiguiden och går att beställa direkt från deras hemsida.
