Tidshantering är ett populärt fenomen som innefattar olika former av strategier eller åtgärder för att få ut mer av sin tid. Framförallt handlar det om att effektivisera sitt arbetsflöde på jobbet eller i sina studier så att mer av sin tid går åt till rätt saker, något som kan inbegripa bättre planering, tillämpningen av prioriteringslistor samt att hitta sätt att ta itu med oväntade uppgifter. Ursprungligen kommer begreppet tidshantering från bästsäljaren The Management of Time av ingenjören James McCay från år 1959, vars många tips och råd fortfarande används. Trots omfattande popularitet och otaliga titlar har ämnet dock inte följts av särskilt mycket forskning kring huruvida tidshantering faktiskt fungerar, varför det länge har varit oklart om och för vilka dessa strategier faktiskt kan ge något resultat.
Wendelien van Eerde, lektor i organisationspsykologi vid Universiteit van Amsterdam i Holland, ställer sig kritisk till begreppet, bland annat därför att det är missvisande att tala om hanteringen av tid, vilken är konstant. Ett bättre sätt att betrakta tidshantering utgår istället från att vi kan påverka andra faktorer runtomkring oss, vilka i sin tur skulle kunna ha en effekt på hur mycket tid vi uppfattar oss ha i vår vardag. I en genomgång av en stor mängd forskning på området studerade Wendelien van Eerde med kollegor vilken effekt som går att förvänta sig av tidshantering. Det visade sig att ingenting hade publicerats före år 1982, samt att spridningen vad gäller sätt att mäta effekterna och vilka deltagare som ingick var enormt stor, något som givetvis påverkar vilka slutsatser som går att dra.
Resultatet från översikten pekar dock på att sambandet mellan tidshantering och ökad produktivitet är måttlig och i vissa fall obefintlig. Detta skulle kunna tyda på att effekterna av de strategier och åtgärder som åberopas inte är så stora som så ofta framhålls, åtminstone när det gäller att få mer gjort. Samtidigt påpekar Wendelien van Eerde att det finns många brister i den forskning som har gjorts, i synnerhet vad gäller valet av mätinstrument. Desto mer intressant var emellertid fyndet att tidshantering tycktes öka deltagares uppfattning att kunna kontrollera sin tid, det vill säga att kunna förutse och styra över vilka uppgifter som ska hinnas med under en dag. Detta tycks i sin tur ha en positiv inverkan på allmän tillfredsställelse samt minska riskerna för arbetsrelaterad ohälsa, däribland stress och värk.
Wendelien van Eerde sammanfattar översikten med att det fortfarande finns mycket att göra när det kommer till att studera och utvärdera effekterna av tidshantering. Än så länge indikerar resultatet från deras genomgång att vinsterna med att hantera sin tid bättre inte i första hand hänger ihop med att bli mer produktiv. Snarare verkar fördelarna handla om att återfå makten över hur ens tid egentligen används, något som ger bättre möjligheter att planera framåt i tiden och hantera sådant som kan dyka upp. Wendelien van Eerde påpekar samtidigt att tidshantering inte passar för alla, och i vissa av de studier som undersöktes visade det sig även att vissa strategier och åtgärder istället kan leda till irritation om det känns påtvingat och alltför frånkopplat sitt eget sätt att arbeta.
Akademisk referens: Claessen, B. J. C., van Eerde, W., Rutte, C. G., & Roe, R. A. (2007). A review of the time management literature. Personnel Review, 36(2), 255-276.
van Eerde (2003). Procrastination and time management training. The Journal of Psychology, 137(5), 421-434.
