En vanlig föreställning om prokrastinering består av tanken på att människor som har svårigheter att komma till skott saknar tillräcklig drivkraft eller tydliga ambitioner. I alltför många sammanhang betraktas individens bekymmer att fullfölja sina uppgifter som ett tecken på bristande framåtanda. Istället för att undersöka vilka faktorer som förorsakar problem hamnar fokus lätt på personlighetsdrag eller egenskaper. Det som omgivningen tänker sig ska hjälpa bidrar dock sällan med en konstruktiv lösning. Dessutom är risken stor att det låser fast personen i en situation som kan vara svår att ta sig ur på egen hand.
Psykologisk forskning kring prokrastinering visar att människor som regelbundet skjuter upp sina åtaganden har tänkt att jobba lika hårt, eller till och med hårdare än befolkningen i övrigt. Genom att intervjua individer med stora besvär att ro saker i hamn har det bland annat visat sig att deras problem inte beror på avsaknaden av en målsättning. Kruxet handlar snarare om att agera på sina ursprungliga planer, även kallat intention-action gap. Istället för att sätta igång och ta de steg som krävs för att nå sina mål uppstår det hinder på vägen som innebär att personen ägnar sig åt andra aktiviteter än den egentligen borde.
För många människor som skjuter upp sina åtaganden kan det emellertid uppfattas som att man inte rår för sitt beteende. Avsikten från början är ju aldrig att sysselsätta sig med något annat än det som är angeläget. Bekymret ligger därmed inte i vilka ambitioner vi har satt upp för oss själva, utan snarare hur väl vi lyckas skrida till verket. Goda intentioner räcker sällan hela vägen för att uppfylla sina mål, oavsett hur bra vi kan ha planerat. Det som skiljer personer åt när det gäller att fullfölja sina uppgifter handlar istället om förmågan att påbörja sitt arbete och därigenom minska på glappet mellan intention och handling.
För individer som har stora bekymmer med att skrida till verket blir svårigheten att agera på sina ursprungliga planer särskilt beklagligt. Genom att inte komma igång i tid minskar sannolikheten att personen får erfara hur det känns att få utdelning för sina prestationer. För att motverka prokrastinering är det därför viktigt att ta de första stapplande stegen mot att bli klar. För att lyckas med detta kan det vara en god idé att börja i en ände, vilken som helst, och att utvärdera hur det går först efter det att minsta möjliga ansträngning är utförd. Annars är risken stor att glappet kvarstår och intentionen saknar mening.
Akademisk referens: Pychyl, T. A., Lee, J. M., Thibodeau, R., & Blunt, A. (2000). Five days of emotion: An experience sampling study of undergraduate student procrastination. Journal of Social Behavior and Personality, 15, 239-254.
Kachgal, M. M., Hansen, L. S., & Nutter, K. J. (2001). Academic procrastination prevention/intervention: Strategies and recommendations. Journal of Developmental Education, 25, 14-24.
