I SVT:s populära humorserie Mia och Klara får vi följa ett antal tillspetsade karaktärer, som alla spelas av skådespelarna Klara Zimmergren och Mia Skäringer. Tabita, som vi möter här, är en vårdarbetande hobbytatuerare som inte låter småbarnslivet hindra henne från att unna sig festkvällar och tillfälliga sexuella förbindelser. I detta klipp berättar Tabita för en väninna i telefon, om sin heta natt med en man som hon hittat under gårdagens festkväll, och som nu ligger i hennes säng.
Väninnan verkar undra vad barnen tycker om att ha en främmande man på besök i lägenheten. Tabita försäkrar henne om att det bara är bra för barnen att få träffa nytt folk och få lite manliga förebilder även under mamma-veckorna. I klippet är Tabita självklart humoristiskt framställd, men hur kan det vara för en person som faktiskt har haft en mamma som är upptagen av att leva sitt vuxenliv, exempelvis efter en skilsmässa? Om man som vuxen kan känna igen sig i denna verklighet, hur kan man tala om detta med sin mamma?
TIPS FRÅN PSYKOLOGEN LIRIA ORTIZ
Barnen kan uppleva att de kommer i andra hand. De kan känna ilska och ledsenhet över det, och inte minst svartsjuka. En mamma som i närvaro av vuxna män även är flirtig, och sexuellt utagerande, kan vara en mycket generande, och närmast skrämmande upplevelse för barnen. Barn kan bli otrygga när vuxna, särskilt föräldrar, inte känns igen och inte är som vanligt. I de här situationerna kan det ha förstärkts av att mamman varit påverkad av alkohol, när hon kommit hem.
Om du som vuxen skulle vilja prata eller berätta om känslorna av ilska och ledsenhet över din mammans självupptagenhet och upplevelsen av att ha blivit åsidosatt, är det självklart möjligt. En fråga som du kan ställa är: “Jag är fortfarande ledsen när jag tänker på en del saker som hände när jag var barn. För att kunna känna frid skulle jag vilja kunna förstå hur du tänkte och kände då. Kan du berätta om den tiden?“.
Centralt är att du visar att du inte vill anklaga utan att du vill förstå bättre vad som hände. Det är även viktigt att du samtidigt låter din mamma prata till punkt utan att avbryta eller komma med dömande kommentarer. Om du gör det ökar risken för att hon stänger sig igen och du aldrig får en riktig förklaring till det som hände. Om du inte har möjlighet att ställa frågor, försök istället att föreställa dig hur hon hade det just då. Det ursäktar inte beteendet, men en ökad förståelse av hennes situation kan fungera läkande för dina sår.
“Älskade, hatade tv-mammor” är ett samarbete mellan SvD Idagsidan, Psykologifabriken och psykologen, psykoterapeuten och författaren Liria Ortiz som skrivit boken ”Jag och min mamma – att kunna hantera en komplicerad relation“
